Emmerson Mnangagwa hadde krigsnavnet "krokodillen". Han er en slu og nådeløs fiende. Foto: Jan Speed

Krokodillen som ble president

Den svenske forfatteren Stig Holmqvists skriver om tilstanden i Zimbabwe ett år etter militæret styrtet president Robert Mugabe. Tidligere i  år utga han boken ”Diktatorens Blikk - Robert Mugabe från frihetshjälte till avsatt diktator”.

Av Stig Holmqvist Sist oppdatert: 28.11.2018

På eftermiddagen den 21 november 2017 dansade tiotusentals jublande människor på gatorna i Zimbabwes huvudstad Harare. Det hade inte hänt sedan i mars 1980. Den gången hade Robert Gabriel Mugabe precis förklarats som segrare i det första fria valet i det som skulle bli den nya nationen Zimbabwe. 37 år senare, dansade man för att fira att han skrivit under sin avskedsansökan.

   Idag, ett år efter militärkuppen som tvingade Robert Mugabe att avgå, är det ingen som längre dansar i Harare.

 

Robert Mugabe var 93 år gammal och fortfarande någorlunda klar i tanken när han lyftes bort från makten. Men han slumrade allt oftare till och hade förlorat kontrollen över vad som hände såväl inom hans regerande ZANU-PF parti som över vad som skedde runt om i landet. Ekonomin hade sedan länge kollapsat. Korruptionen genomsyrade hela samhället. Människor strävade för att få det dagliga brödet på bordet. Skolor och sjukhus kunde ofta inte betala ut löner till sina anställda. Det fanns till och med de som fruktade för ett inbördeskrig mellan landets två dominerande folkgrupper, shona och ndebele. 

 

Under Robert Mugabes sista tid vid makten spekulerades det om vem som egentligen bestämde där bakom väggarna i Blue Roof, presidentparets lyxiga palats. Var det presidenten eller hans 43 år yngre hustru, Grace? Hon, som från att ha varit hans sekreterare och älskarinna blivit rikets första dam. Då de gifte sig 1996 var hon 31 år gammal. Han 74.

   Sally, Robert Mugabes första hustru, hade då varit död sen fyra år.

Grace Mugabes ambitioner efter egen makt blev allt tydligare i takt med att den gamles fysiska och mentala hälsa sviktade. Som en äregirig Lady Macbeth utnyttjade hon motsättningarna inom ZANU-PF partiet i kampen om vem som skulle ta över presidentposten när maken gjort sin sista resa till Heroes´ Acre. Inom partiet hade hon stöd av en grupp anhängare som kallade sig Generation 40 (G40). De menade sig representera den yngre progressiva generationen inom partiet. Mot dem stod Lacoste, det gamla stim av pilotfiskar som under alla år levt gott i Robert Mugabes närhet. Deras ledare var vicepresidenten Emmerson Mnangagwa. Han kallades vanligtvis inte vid namn utan bara för ”Krokodilen”.

 

Sitt epitet hade Emmerson Mnangagwa förtjänat genom att under alla år i maktens centrum varit inblandad i flera av de våldsdåd, hot, mord och lönnmord av politiska motståndare som Robert Mugabes regim gjort sig skyldig till under sina nästan fyra decennier vid makten.

   Själv förnekar Krokodilen all inblandning i det värsta övergreppet av dem alla – den så kallade Gukurahundi massakern under första halvan av 1980-talet. Ingen vet exakt, men man bedömer att minst

20 000 människor, huvudsakligen från folkgruppen ndebele, mördades under de här åren.

   Att Krokodilen hade huvudansvaret för det välplanerade våld som förekom i samband med presidentvalet 2008 råder det däremot ingen tvekan om. Som säkerhetschef var han högste ansvarig för det brutala kaos som banande väg för ytterligare en presidentperiod för Robert Mugabe.

En krigsveteran som kämpade tillsammans med Emmerson Mnangagwa under befrielsekriget på 1970-talet har kortfattat beskrivit hans karaktär: ”Han är en mycket grym man, mycket grym”.

   Kanske lärd sig Emmerson Mnangagwa våldets strategi då han i ungdomen flera år satt fängslad under Ian Smiths vita styre i dåvarande Rhodesia. Åtskilliga gånger blev han svårt misshandlad och torterad av sina fångvaktare. Den vita regimens våldsmetoder ärvdes in i den nya självständiga nationen och har präglat Zimbabwe genom åren.

   Sin egen militärutbildning fick Emmerson Mnangagwa bland annat i Kina.

 

Under 2017 blev maktkampen mellan Grace Mugabe och vicepresident Emmerson Mnangagwa allt mer dramatisk. ZANU-PFs tjugo våningar höga partihögkvarter i centrala Harare vibrerade av rykten. Alla försökte positionera sig. Lacoste gruppen hade starkt stöd bland Zimbabwes militär och säkerhetstjänst. G40 hade genom Grace Mugabe direkt ingång till presidentens öra.  

   Men den gamle gav inga besked om vem han ville se som sin efterträdare. Kanske litade han inte helt på sin hustrus kapacitet att styra landet. Hon å sin sida förklarade att oavsett vad som hände så skulle hennes make fortsätta styra Zimbabwe även från andra sidan graven.   

  

I början av hösten 2017 föreföll det som om Grace Mugabe och hennes G40 grupp hade försprång i maktkampen. Under ett möte där partitoppen var närvarande insjuknade plötsligt Emmerson Mnangagwa och måste flygas till Sydafrika.

   Det spreds genast rykten om att han förgiftats sedan han ätit glass som producerats på ett av familjen Mugabes mejerier. Och att han nog inte skulle överleva.

   Oavsett om ryktena var sanna eller inte så tillfrisknade Emmerson Mnangagwa och kunde efter en tid återvända till Zimbabwe.

   Efter bara några veckor hemma i landet fick han emellertid besked om att Robert Mugabe avsatte honom som landets vicepresident. En post som Emmerson Mnangagwa innehaft under flera år. Av omgivningen hade han alltid uppfattats som en trogen och lojal hantlangare åt presidenten.

   Nu var hans liv åter i fara. Från sina vänner inom militären fick han besked om att det fanns planer på att diskret låta honom försvinna ur historien. Krokodilen skulle alltså gå samma öde till mötes som han själv genom åren sett till att åtskilliga av maktapparatens motståndare tidigare gjort.

   Snabbt och i all hemlighet tog han sig ur landet och flydde till Sydafrika.

 

Då, i början av november 2017, verkade det alltså som om Grace Mugabe och hennes G40 grupp vunnit kampen om makten i Zimbabwe. Hur mycket den åldrande presidenten själv var medveten om vad som hände runt honom är det få som vet. Kanske utspelades en del av händelserna bakom hans trötta rygg.

 

Men maktkampen var inte över. Ett par veckor efter att Emmerson Mnangagwa flytt till Sydafrika utspelade sig nästa akt i det shakespeareanska drama som alltid utgjort zimbabwisk politik.

 

   Den 14 november rullar stridsvagnar in mot Harares centrum. Senare på natten hörts kraftig skottlossning på flera håll i staden.

Invånarna vet inte vad som händer. Militärkupp? Inbördeskrig?

   Det visar sig vara en militärkupp. De grenar inom militär och säkerhetstjänst som sett Emmerson Mnangagwa som sin handgångne man fruktar att förlora sin makt och sina privilegier om G40 gruppen får inflytande över politiken.

   De män som genom åren levt gott i president Robert Mugabes närhet var nu beredda att svika honom och se till att han tvingades lämna tronen.

 

Ledare för militärkuppen var general Constantine Chiwenga. Samme man som 2008 beordrat militären genomföra omfattande våldsaktioner mot oppositionen för att säkra en ny valperiod för Robert Mugabe.

   Generalen och hans kollegor ville dock inte kalla maktövertagandet för en militärkupp. Det skulle låta alltför illa. Militärkupper är inte längre populära i Afrika. Istället kallade man kuppen en aktion för att säkerhetsställa lag och ordning.

   Constantine Chiwenga har med all sannolikhet ambitioner om att en dag bli Zimbabwes president. Men han bidar sin tid. Han avsade sig sin militära titel som general och valde istället att överta rollen som vicepresident med kontroll över militär och säkerhetsapparat.

   Till president valde kuppmakarna att tillsätta Emmerson Mnangagwa. På ett par veckor förvandlades således Krokodilen från att ha varit mordhotad flykting i Sydafrika till att bli Zimbabwes nye president. Allt med militärens goda minne.

 

För att ge demokratisk lyster åt sitt maktövertagande utlovade militären att ett fritt val till såväl parlament som till presidentposten skulle hållas innan den 30 juli 2018.

   Många iakttagare uppfattade detta som ett gott tecken på att ZANU-PF partiet äntligen var berett att ärligt sätta sitt mångåriga maktinnehav på spel.

   Huvuddelen av den splittrade oppositionen i Zimbabwe hade lyckats samla sig kring sin presidentkandidat Nelson Chamisa.

 

Valdeltagandet var högt runt om i landet. Ett elektroniskt röstsystem som påstods förhindra röstfusk användes.

   Men valresultatet dröjde. Dagarna gick. Valkommissionen uttalade sig och förklarade att allt gått rätt till. Även tillresta valobservatörer sade sig inte kunna upptäcka något uppenbart fusk.

   När resultatet slutligen offentliggjordes visade sig valet ha blivit en stor seger för ZANU-PF. Partiet hade fått över två tredjedels majoritet i parlamentet. Precis det som krävdes för att man utan opposition skulle kunna ändra på grundläggande lagar.

   Som partiets presidentkandidat fick Emmerson Mnangagwa 50.8% av rösterna. Oppositionens Nelson Chamisa fick 44.3%. De övriga rösterna gick till andra fristående presidentkandidater. Men med sina åtta tiondelar över 50% försäkrade sig Emmerson Mnangagwa att slippa en andra valomgång om presidentposten.

 

Då valresultatet blev känt demonstrerade tusentals människor på gatorna i centrala Harare.  Sex människor sköts ihjäl av militären. Det som många i omvärlden hoppats skulle bli ett föredömligt afrikansk val, förvandlades till en tragedi. Vem som beordrat skjutningen är fortfarande ouppklarat.

   Nelson Chamisa och oppositionen menade att det förekommit ett förfinat och svårtytt valfusk och överklagade valresultatet till domstol. Efter en kort process fann domstolen dock att bevisen om fusk var alltför vaga för att det skulle utlysas ett omval till framför allt presidentposten.

   Och i augusti 2018 kunde så Emmerson Mnangagwa, 75 år gammal, sväras in som Zimbabwes förste demokratiskt valde president efter Robert Mugabes 37 år vid makten.

 

Det många nu frågade sig var om Krokodilen i all hast skulle förvandlas till en nyfödd demokrat. Själv förklarade han att hans öknamn alltid varit missvisande. ”Jag är mjuk som ull. Jag är i verkliga livet en väldigt ödmjuk person”, framhöll han för massmedia.

   Och hans första åtgärder som president skapade förhoppningar om att han ville frigöra sig från historien. I den första regering han bildade lyfte han bort en del ur det gamla politiska gardet och ersatte dem med yngre medarbetare. ”De nya ministrarna är utnämnda på sina meriter och sin kompetens, inte på grund av politik”, uttalade han sig.

 

Den nya regering består av 20 ministrar, varav 6 är kvinnor. För första gången fick Zimbabwe en kvinnlig försvarsminister. Idrottsminister är landets tidigare olympiska simstjärna, Kirsty Coventry.

   Till den viktiga posten som finans- och utvecklingsminister utsåg Emmerson Mnangagwa den erkände ekonomen och tidigare vicepresidenten i Afrikanska utvecklingsbanken, professor Mthuli Ncube. Hans utnämning tyder på att den inre kretsen inom ZANU-PF partiet till slut insett att Zimbabwes ekonomi måste reformeras från grunden. Det går inte längre att bara trycka upp mängder med så kallade bond-notes, den inhemska valuta som Robert Mugabes sista regering trodde skulle kunna rädda Zimbabwe från ekonomisk kollaps.

 

Ett år efter militärkuppen och drygt tre månader efter att president Emmerson Mnangagwas regering tillträdde, har den ekonomiska situationen i landet emellertid snarare förvärrats än förbättrats.

   Ytterligare företag tvingas stänga ner på grund av brist på utländsk valuta. Bensinköerna ringlar lika långa som hösten 2017. Många av de dagliga basvarorna är lika svåra att få tag i som de var ett år tidigare. Priset på det dagliga brödet stiger oavbrutet. I åtskilliga butiker står hyllorna tomma.

   ”Men det finns ingen anledning till panik”, förklarar ZANU-PF partiets informationsansvarige. Han ber folket att ha tålamod. Han lovar att alla är trygga i partiets händer. ”Partiet ägnar all sin kraft åt att ekonomiska reformer skall genomföras. Men detta tar tid och vi vill att folk skall visa tålamod”, säjer han.

 

”Man kan rigga ett val, men man kan inte rigga en ekonomi”, säjer Tendai Biti, en av oppositionsledarna och tidigare finansminister i den samlingsregering mellan ZANU-PF och oppositionen som under några år styrde Zimbabwe efter att landet gått bankrutt 2008.

   Tendai Bitit hävdar att valet i juli var skickligt riggat och valresultatet manipulerat. ”Men en supermarket eller en bensinstation kan du inte rigga. Finns det inte bröd på hyllorna eller bensin i pumpen så upplever folk det direkt. Det är därför folket inte längre har förtroende och förhoppningar på den nya regimen.”

 

Inte heller internationellt har den nya regeringen omedelbart lyckats skapa politisk förtroende. Flera långivare och investerare avvakta fortfarande utvecklingen. Det man undrar är hur stor reell makt president Emmerson Mnangagwa egentligen har. Är det verkligen han som styr politiken eller är det de militärer som tillsatte honom som fortfarande står i kulisserna och drar i trådarna. De har mycket att förlora på drastiska ekonomiska förändringar.

   Och de har händerna fulla med kraftiga hållhakar på sin president.

 

Olika fraktioner inom ZANU-PF partiet förefaller just nu positionera sig för en kommande maktkamp. Det ryktas att ledaren för militärkuppen, den tidigare generalen och numera vicepresidenten, Constantine Chiwenga, är missnöjd med att Emmerson Mnangagwa, deras Krokodil, försöker frånsvära sig historiens belastningar och skyller allt på militären. Att han plötsligt skulle ha förvandlats från rovdjur till fromt lamm tror de inte på.

   Dessutom har Constantine Chiwenga sina egna presidentambitioner. Att vänta i två valperioder på att Krokodilen enligt lagen måste avgå, har han nog inte tålamod till.

 

En som däremot idag bara har lovord för president Emmerson Mnangagwa är landets tidigare first lady, Grace Mugabe.  Hon, som för bara knappt ett år sedan säjs ha varit inblandad i planerna på att avliva Krokodilen, fick plötsligt en uppenbarelse. Nu hyllar hon högljutt och offentligt sin gamle fiende.

   Grace Mugabes omvändelse kom i samband med att hon under ett besök i Singapore i augusti i år fick besked om att hennes mor avlidit hemma i Zimbabwe.

   President Emmerson Mnangagwa chartrade då ett flygplan från Qatar för att den sörjande Grace Mugabe skulle slippa ta ett vanlig reguljärt flyg hem.

   I samband med moderns begravning berättade Grace Mugabe: ”Det var ett underbart plan, en alldeles ny Gulfstream 650. Om jag någon gång blir rik skall jag köpa ett sådant plan.”

   Under begravningen förklarade Grace Mugabe även att deras president har ett stort och varmt hjärta: ”Han är en människa precis som var och en av oss…. Han är sänd av Gud för att ta hand om oss alla.”

 

Också den gamla avsatte presidenten, Robert Mugabe, hyllade sin efterträdare i samband med svärmoderns begravning.  Under valkampanjen några månader tidigare hade han förklarat att han aldrig skulle rösta på honom. Och han uppmanade också Zimbabwes folk att liksom han rösta på oppositionens Nelson Chiwanga.

   Men nu tackade han alltså den nye presidenten för att denne tagit så väl hand om den sörjande familjen Mugabe. Han tackade för att staten betalat kostnaderna för såväl det chartrade flygplanet som för själva begravningen.

   ”Behåll de få pengar ni har”, hade president Emmerson Mnangagwa sagt åt Mugabefamiljen.

   ”Det är så vi zimbabwier skall vara”, förklarade Robert Mugabe i sitt begravningstal. ”Vi skall alla ta hand om varandra.”

 

Nu, efter ett år, undrar många av människorna som den dagen dansade på Harares gator för att fira Robert Mugabes avgång, om det egentligen är någon skillnad på den gamle och den nye presidenten.

   Fortfarande väntar man på förändring. Man väntar på att ekonomin skall börja fungera normalt. Man väntar på att man skall få råd till mat på bordet.

   Att den gamle Krokodilen kommer att förvandlas till en omtänksam herde för Zimbabwes folk är det däremot få som längre tror. Han verkar redan ha fastnat i sitt eget nät.

 

Les anmeldelsen av Stig Holmqvists bok ”DIKTATORNS BLICK - Robert Mugabe från frihetshjälte till avsatt diktator” utkom på Carlssons förlag i maj 2018.

  

 

Forfatteren Stig Holmqvist

Meld deg på Bistandsaktuelts nyhetsbrev. Hold deg orientert om det som skjer innen bistand og utviklingspolitikk.
Publisert: 28.11.2018 07.01.39 Sist oppdatert: 28.11.2018 07.01.41